Seinfeld-dilemmat

2008-04-15 [11:25] 

Tisdag, tisdag, tisdag. Den här tisdagen har inte varit särskilt annorlunda än andra måndagar. Som vanligt så var jag millimeter från att försova mig och som vanligt kom jag in på kontoret tio minuter efter att jag borde varit där. Får alltid kompensera det med att sitta över tio minuter. Är huvudet dumt får kroppen lida.

Det fortsätter dock vara ganska lugnt på jobbet. Det är tredje veckan nu och jag glider på ganska bra. Vilket förstås har sina för och nackdelar.

Har slagit på träningstempot ganska hårt nu också och jag är uppe i hela fyra gånger i veckan nu. Det är inte någon form av beach 2008 på gång, lika bra att slå fast det. Men sanningen är ju att man mår jäkligt bra när man får gå därifrån och känna att man faktiskt fått lite motion. Om jag säger som så...motionen behövs. Minst sagt. Dessutom så gör träningen det lättare att jobba.

Jag har sett mycket Seinfeld på sista tiden. Alltså helt allvarligt så blir man ju lite störd i huvudet av att se på den serien, och när J.N dessutom klämmer två hela säsonger på mindre än en vecka så ser jag små "Seinfeld-dilemman" överallt.

Ett exempel är en expedit på Statoil macken alldeles bredvid mor och fars villa. Han (ja, en HAN, det är helt otroligt) agerar precis som vi har känt varandra i flera år. Utan någon speciell anledning. Igår hade han ett utlägg över att han hade varit förkyld i fyra veckor och inte fått sova på nätterna. Än värre var det när han dessutom väckte sin lillgrabb i sina hostattacker. Jag höll inte på att ta mig därifrån och trots att det stod en tre-fyra pers i kö såg han inte speciellt stressad ut. Frågorna jag ställde mig var dock, varför är han så trevlig? Jag vet att man ska vara trevlig mot kunder, men den här killen tar ett steg längre. Jag menar, jag är sällan övertrevlig när jag är ledig så varför har jag förtjänat detta bombardemang? Försöker inbilla mig att han ser mig som någon form av storkund, det kanske funkar.

Hur jag hamnat i det här dilemmat vet jag dock inte, men jag misstänker att det har att göra med en biljettincident förra sommaren där både han och jag fick slå våra huvuden ihop för att skriva ut några biljetter till Bruce Springsteen. Men ja, annat än det vet jag inte...har ni några typiska seinfeld-dilemman att bjuda på?

Körde spinning igår. Jag kommer ihåg att på mitt första spinningpass någonsin för några år sedan började jag blöda näsblod. Sats - Borlänge. Instruktören kommenterade det hela med att vråla ut till hela gruppen: "kul att se att det är nån som tar i iaf!". Jag vet att jag ska ha det blogginlägget liggande någonstans, tror faktiskt det finns här längre ned på listan. Annars får jag lägga in det här någon dag. Lite av en klassiker. For good times sake. Hur som helst, själv tyckte jag inte det var lika kul...just då.

Nu, lunchdags...off I go.


Jävla 06:50

2008-04-14 [00:21]  Ja, så var det måndag igen. Det är egentligen hur mycket som helst som borde skrivas och poneras men jag har egentligen inte den inspirationen just nu. Fredagkväll bäst som vanligt, även fast jag störs över hur min nuvarande jobbrytm gjorde att jag blev så där dödligt trött innan klockan 23. Var i säng vid halv ett.

Vaknade på lördagsmorgonen av att väckarklockan ringde. 06:50. Jävla 06:50. Det är faktiskt smått fascinerande att en människa kan bli så trött att han glömmer att stänga av väckaren på en lördag. Jag kommer ihåg hur jag släpade in mig på toan, halvt i koma - och sedan tillbaks till sängen. Långsamt hade jag faktiskt hunnit vakna till och jag hörde mig själv säga högt ut i rummet: "Men faan, det är ju lördag!".

Huvudet landade kort därefter på kudden igen och jag skulle inte vakna förrän några timmar senare av att mobiltelefonen ringde. I andra sidan var en aningen upprörd moder som rapporterade att morfar åkt in på sjukhuset än en gång och den här gången såg det värre ut än vad det gjort på mycket länge. Jag tänker inte tråka ut er med den historien mer än så, utan de som jag tycker förtjänar fått veta varför allt är som det är, vet redan. Det hela slutade med att jag kom hem strax efter 22 och sen hade jag inte lust att göra så mycket mer av den lördagen. Allt slutade med lite film i fotöljen, och återigen blev jag alldeles för trött, alldeles för tidigt. Klarade bara av att vara uppe 40 minuter längre än fredagskväll. Jag som alltid varit en nattmänniska. Jobb förstör nattmänniskor. Skandal på min ära. Skandal.

Mest dåligt samvete har jag av att ha missat E:s födelsedagskalas, speciellt efter hur jag uppförde mig på statt senast. Även fast jag vet att jag inte borde ha det, har jag det...

Söndag, och jag vaknar tidigt än en gång. Lyckligtvis har jag planerat för det här och har sista säsongen av Seinfeld i dvd:n. Kliver inte upp förrän efter två och efter 6 avverkade avsnitt av Seinfeld. :) Det var nog helgens höjdare (vilket säger en del om hur jag haft det). Söndag betyder vanligtvist söndagsmiddag hos mammen och pappen, vilket det även gjorde idag. Med oss var min faster vars gubbe flydde ifrån henne för en månad sedan efter sju års äktenskap. Ärligt talat, hur fan kan man sticka ifrån någon bara så där? Efter sju år? Det måste vara höjden av feghet. Jag vet att jag låter som en moraltant när jag säger det men det är ett sånt sjukt tecken på noll medkänsla. Man kan bara hoppas att det aldrig händer en själv.

Såå, måndag då. Jobb igen. Som vanligt så här efter midnatt känner jag mig lagom omotiverad och ser redan fram emot nästa helg. Inga planer då heller men något ska väl alltid gå att hitta på.

Den som lever får se.



Toanödig?

2008-04-02 [15:18] 

Alltså, är det inte lite så att man har svårt att känna sig glad för andra? Visst kan man tycka att den och den förtjänar saker och så vidare men innerst inne så är man ju den där råegoisten som vill att allt ska vara "mine, mine, mine!". Ta som exempel alla nära döden människor som vinner på bingolotto. Det är svårt att inte känna sig bitter när man ser dom bli mångmiljonärer. Det är lättare att bli glad när vänner cashar in något stort för då finns det ju alltid en chans att själv få en del av kakan. Det spelar ingen roll vad folk säger, i slutändan så handlar det alltid om en själv. Ni kommer alltså inte kunna lura mig med några diverse pretto-kommentarer. I know what makes you tick.

Tja, i övrigt då? Inte mycket. Jag har sprungit som en galning fram och tillbaks. Fastnade ute hos en kund som hade ett maskinfel (ibland servar jag kopiatorer) och dessutom visade sig att de var ensamma i Sverige om det. Ingen annan har sett det förut, vilket förstås gjorde samtalet med produktspecialisten aningen lönlöst. Jag hatar när det blir så här för jag kan inte släppa det. Men kunden tog det bra så förhoppningsvis får vi ordning på skiten imorgon. Min mor beundrar mig för mitt tålamod, när jag berättar ibland om vad som hänt på jobbet så fattar hon inte hur jag orkar med. Ska jag vara ärlig så fattar jag det inte själv heller men det kommer nog och slår en i bakhuvudet någon gång framöver.

På tal om huvud så har jag haft ont i huvudet ända sen imorse. Har blåsor under båda fötterna sedan en innebandyträning igår kväll med nya skor. Det såg ut som att jag skulle skita på mig när jag kom in på kontoret imorse. Något som Uffe självklart kommenterade glatt: "Toanödig?".

Två timmar kvar av arbetsdagen och jag känner mig nöjd när jag bloggar och får betalt för det. Ibland är livet härligt. Ikväll ska jag ut på landsbygden och fika. Det finns inget som retar folk på landsbygden mer än när man påstår att de bor på landsbygden.

Prova får ni se.


Still on the run

2008-03-31 [23:32]  Jag blev nästan överraskad hur fantastiskt lätt måndagen flöt förbi. För en gångs skull hade jag verkligen motivationen att göra någonting på jobbet. Rätt skönt att saker och ting går lätt för en gångs skull. Satt och konfererade lite med Per, min tyste arbetskamrat om semester osv, vi kom fram till att han hade tolv veckor kvar och jag sexton. Det låter mycket men egentligen så är det ju inte så jäkla länge.

Men..det är ju egentligen helt sanslöst. Det slår mig att jag inte presenterat mina arbetskamrater, och det är ju trots allt läge att göra det nu när jag ändå bestämt mig för att försöka vara mer aktiv i bloggandet. :) Nog för att till exempel min vän Emma vant sig med ett inlägg i halvåret men jag antar att hon får ta den här träningsverken från lite mer frekvent uppdaterande. Kanske är man äntligen inne i en skrivande period igen? I hope.

I alla fall. Det handlar om lite färre den här gången. Vi är trots allt bara fyra på kontoret, mig inräknat. Det är Per, tekniker precis som mig. Sen Ulf och Lotta agerar säljare. Per är en ganska eftertänksam typ, gillar trav och att snacka skit om Lotta. Det sistnämnda ett intresse som även Ulf delar. Ulf som för övrigt kallar sig själv för "Vild och skiljd" efter att ha flyttat isär från sin fru för ett eller två år sedan. Han är snart femtio bast och nästan ute på krogen mer än vad jag är. En gång åkte han förbi oss, jag och ett gäng polare - jag poängterade för gänget att "där åker vild och skiljd". När Ulf fick höra vad jag hade sagt lös han upp med en viss stolthet i blicken. "Det är bra att du sprider ordet Johan, att Ulf är fri och redo". Han är rolig den gode Ulf.

Lotta är väl den som vi ogillar. Det är som svårt att säga varför och jag tror jag låter bli att hänga ut det här i bloggen. Det blir som lite overkill. Men ja, det blir väl såna känslor mot såna som försöker bestämma och ta en allt för stor del av kakan - lite för ofta. Det är gänget i alla fall och nu har jag ju jobbat där längre än ett år. Jävlar vad tiden går fort. Det är helt stört.

Hoppade på spinningcykeln igen ikväll. Efter en veckas uppehåll. Jag riktigt känner hur trött jag kommer vara imorgon bitti. Man hoppas att man tar sig ur sängen. Har lovat mig själv att faktiskt försöka kliva upp tidigare men ja, känner jag mig själv så brukar mina löften mot mig själv vara rätt enkla att bryta.

Efter spinningen samlades Ankan, Gugge och jag framför tv:n här hemma hos mig ikväll för att följa lite hockey på tv:n. Det blev lite kaffe, skitsnack och allmänt trevligt. Imorgon ska vi försöka dra igång innebandyn igen för folket. Det har varit några veckors uppehåll på grund av hockey och annat men nu ska vi försöka köra några veckor igen. Bra att man laddade upp med spinning idag så man har två betongspiror att fösa runt imorgon. :)

Det är inte så lätt alltid. Men jag antar att det är ett straff man får ta.

Inga tecken från min fasters gubbe heller. He´s still on the run. Tror inte vi ser honom på ett bra tag om jag får vara ärlig. Time will tell.

Är det vår nu? Sommartiden har inte lurat mig. Jag frös som ett as när jag gick till jobbet imorse, vår och sommar var ganska långt ned på listan just då kan jag säga. Rätt långt ifrån det jag tänkte på. Bara den kommer nån gång får man väl vara nöjd. :)

Att nöja sig med det lilla, är en större skatt än vad man tror.

/J

Söndag - snart måndag

2008-03-30 [22:53]  Åter igen en söndag kväll. Snudd på måndag. Man är inne i ett sånt ruggigt ekorrhjul just nu att man snart inte vet var man ska vända sig. Veckorna, eller vardagarna är så enormt likadana att det blir mer och mer vanligt att jag hittar mig själv dagdrömmande. Är det någon annan än mig som har det svårt att koncentrera sig på jobb just nu, när man känner att vår, sol och värme är på väg? Egentligen så skulle man ju inte vilja vara något annat än ledigt. Även imorgon. Jag vet att jag kommer tänka "fy fan för måndag" imorgon igen när väckaren ringer. Ständigt denna söndagsångest.

Haha, på ett sätt är det ändå rätt lustigt. Den här bloggen får ständigt uppleva en upprepande klagan från min sida. När jag inte hade något jobb så klagade jag över det och när jag nu väl har ett jobb så klagar jag över att det förstör min vardag. Trots allt lite humor i det i alla fall.

Helgen förflöt utan problem. Eller ja, utan problem. Allt började med ett telefonsamtal egentligen där jag fick höra att min fasters gubbe bara tagit tandborsten och lämnat henne - för en annan kille. KILLE! Det enda meddelandet hon fått var en lapp på köksbordet. Fy fan. Den känslan unnar jag ingen, för jag antar att den är mer än fruktansvärd och värre än tortyr. Fortfarande i skrivande stund så är det ingenting nytt på den fronten. Det hela känns förstås hur trist som helst och nu, så här efteråt så är det ju en hel del tankar som mal runt och trots att jag och Tommy, som han nu hette var hyfsat nära..så nära som man nu kan vara till sin fasters gubbe, var det helt omöjligt att ana hur det skulle kunna hända. Fegt, otroligt fegt helt enkelt. Och trots att jag säger att det kändes lågt för mig så vill man ju inte spekulera i hur ens faster mår. :-S

Nåväl, i alla fall. Lördagen var egentligen ett stort ingenting. Jag åkte ut på elgiganten och köpte en dammsugare. Det var ungefär det största som hände. Expediten stod där helt världsvant och lutade sig över högen med kartonger, staplade på varandra. "Hur stor är lägenheten?", det var det enda han behövde veta och sen bestämde han vilken som skulle passa mig hur bra som helst. Det slutade med att jag köpte den och den är till och med provkörd. Dock så blev jag lite irriterad över att jag redan dragit in grus igen i hallen. Värsta grustaget till och med. Jävla vår. Lördagskvällen blev precis som de tre senaste hyfsat lugn. Jag satt och filosoferade med Björn och vi hann med att klämma några ruggigt nya och ruggigt olagligt nedladdade filmer. Vilket egentligen är allt som går att säga om lördagskvällen. Som vanligt gick man och lade sig alldeles för sent och klev upp alldeles för tidigt. Dessutom var man så oförskämd och skruvade fram klockan en timme under natten vilket förstås betyder att man blir totallurad när man kliver upp klockan tio och tror att man är utsövd. Icke!

Söndag, som då är idag... var även den en ganska lugn dag. Mormor förärades med ett besök och trots att jag nyss ätit frukost blev jag tvungen att äta när jag kom dit också. Risgrynsgröt med en massa mackor till det...plus att det förstås var kaffe efteråt - med bullar. Jag var mätt, är mätt fortfarande. Usch. Kvällen ägnades åt hockey där jag fortsatte mitt ätande och drickande. Chips i mängder och dessutom hann jag med att provsmaka lite whiskey. Whiskey. På en söndag? Mor hade genast ifrågasatt mina alkoholvanor och misstänkt att jag var på väg att bli alkoholist om hon hört om ett sånt här tilltag. Vilken tur att jag är så här hemlig och bara lägger ut det i en blogg på nätet. Omöjligt för nån att se.

I alla fall, allt som allt en bra helg. Skönt med vardag så man kan vila upp sig inför nästa helg för då ser det minsann ut att bli utgång. Jag undrar om man kommer ihåg hur man gör? :) Det tror jag nog. När det gäller såna evenemang gör jag få besvikna. Det värsta brukar vara dagen efter, men ja...proffs klarar allt som det heter och det råder inga som helst tvivel på att jag fixar det den här gången heller.

Den som lever får se.

Random thrash

2007-05-15 [09:48] 

Jag brukar vanligtvis skratta när mina vänner frågar om jag ska titta på melodifestivalen, jag gjorde så även detta år. Skrattade och idiotförklarade...typ. Men trots allt det här så finner jag mig alltid tittandes på det, i alla fall med ett öga. Som vanligt var det samma hög med skit som serverades och som vanligt undrade jag varför jag överhuvudtaget hade satt mig framför tv:n. I år var det inte ens roligt. Sen det här med att "bästa låten vann" kan man nog stryka direkt för nu var det mer att det land med mest kompisar vann. Låtarna föreföll tydligen helt oviktiga när de tio sämsta låtarna var de som låg tio i topp.

Märk gärna hur jag säger det här med noll bitterhet i både kropp och själ. Ärligt talat så hade det inte spelat någon roll för mig hur det gick för Sverige eller något annat land, men visst vore det roligt om en musiktävling i alla fall kunde sluta någorlunda i jämförelse med låtarnas kvalitet?

"Men det är ju roligt med kläderna, Johan..KLÄÄÄÄÄÄDERNA" är det många som sagt i veckan. Slutsatsen jag drar av det är att hela Europa tyckte Ukrainas kläder var så fantastiskt roliga att de förtjänade en andraplats i tävlingen.

Fantastiskt också att jag kan skriva så här mycket om en tävling jag knappt bryr mig om, hur lite händer i mitt liv egentligen?

***

Äntligen har jag lyckats bli anställd. Är inne på min fjärde vecka som avlönad och det går faktiskt bättre och bättre. Jag har märkt hur man finner sina drivkrafter genom att se fram emot helgen. När jag kommer på jobbet på måndagarna så dröjer det inte länge till man börjar se fram emot fredag. Det kommer nog aldrig ändra sig. Ta det inte fel dock, jag tycker ändå att jobbet är rätt kul och har inga problem med att ta mig hit på mornarna. Nu känns det förvisso ganska skönt att man bara jobbar 1½ dag till den här veckan. Det är först när man börjar jobba man inser att klämdagar regerar.

***

Eftersom det nu var en stund sen jag skrev i min dagbok så måste jag ju bara nämna att mitt kära hockeylag MODO hann med att ta SM-guld under min torra skrivarperiod. En fantastisk upplevelse och helt fantastisk uppslutning av fans och folk i allmänhet. Det rådde total karnevalstämning under samma kväll och natt som guldet säkrades och allt man egentligen hoppas på är att få uppleva det en gång till. Örnsköldsvik, orten i allmänhet visade sannerligen att man lever för ishockeyn här, det här guldet betydde oerhört mycket. Mycket för mig och oerhört mycket för många andra också.

***

Befinner mig fortfarande i något av en torrperiod när det gäller mitt skrivande. Är inte helt nöjd med det senaste som jag lagt upp, men är trots det tacksam för att många vill läsa det som ligger uppe. Ska försöka skärpa mig men jag gör som vanligt och kommer bara lägga upp det som jag själv tycker är okej. Ni vill inte se min "random thrash".

:-)


Skinka för syns skull

2006-12-21 [23:43] 

Allt känns bisarrt utan snö. Speciellt julen. Jul känns inte som jul. Det känns som någon konstig happening som man aldrig gjort förut. För jul utan snö är egentligen inte jul. Det är skinka mest för syns skull. Konstigt.

Jag har jobbat mycket på senaste tiden. Väldigt mycket, efter arbetslösheten var det faktiskt rätt svårt att komma in i det hela, först och främst dygnsrytmen och sen allt det andra, att faktiskt försöka lära sig någonting. Det går faktiskt framåt. Mer och mer. Dessutom så trivs jag, kanske, jag säger kanske - så har jag hittat rätt.

Idag när jag satt djupt försjunken ute hos en kund och funderade så blickade jag upp mot ett fönster, till min stora förvåning så ser jag ett stort tomtefejs titta in. Alltså inte en sån där snegling 3 meter ifrån, utan bokstavligen med näsan mot fönstret. Min arbetskompis höll på att skita på sig, eftersom det värsta han vet är när folk tittar in genom fönster. Ni vet så där skräckfilmslikt, allt som saknas är den gnissliga knivhuggarmusiken. Måste väl erkänna att även jag hoppade till lite, men när tomten glatt vinkade så vinkade vi glatt tillbaka. Folk upphör aldrig att förvåna, och julen gör trots allt någonting med den vanligtvis överstressade själen.

Visst ska det bli skönt med långhelg? Jag har sett fram emot det. Snö eller inte.

Jag tänker fanimej ha jul.

 


Oelektrisk våg

2006-09-13 [11:22] 

Öviks avfallscentral kl 11.20, onsdagen den 13 September:

Kund: Jag har en våg också, var slänger jag den?
J: Är det en elektrisk våg?
Kund: Nej, inte. Den går på batteri.
J: ...lägg den på elektroniken så blir allt bra.


Om jag hittar dit

2006-09-11 [17:24] 

Det är faktiskt ganska roligt. Hur man fungerar. Egentligen så vet jag inte vad man menar med det, men bara själva studien runt det hela, och funderingarna kan från och till vara rätt lustiga. Som bekant har jag varit arbetslös en tid, eller ja..inte direkt arbetslös...jag har inte hunnit med det eftersom jag träffade på min gamla chef på kommunen som snabbt återinsatte mig i min gamla tjänst på sopstationen. Sitta och väga lastbilar..yada, yada, yada. Mina trogna läsare vet vad jag pratar om. Det är det jag gör nu, och trots att jag gått och anmält mig arbetslös, och totalt suttit 6 timmar på arbetsförmedlingen så jobbar jag mer nu än vad jag gjorde tidigare.

Det jag vill komma till är hur man tar andra människor sett till hur man mår, jag vet inte men att jag inte fick fortsätta på mitt gamla jobb verkar ha gjort mig mer glad och mer framåt än tidigare. De jag jobbat med här tidigare tar jag på ett helt annat sätt. Jag blir inte ens irriterad på idioterna som kommer förbi och vill slänga grejer längre. Ingenting har hittills fått mig ens en gnutta irriterad. Jag bara skrattar. Fast, man får väl lägga till "än så länge". Med lite paus så är ingenting slentrian längre.

Förut kunde jag tycka att kommentarerna "jag ska slänga skräp", "jag har allt möjligt rat" och samtliga meningar med ordet "virke" i var jäkligt irriterande. Det tycker jag inte längre. Allt är roligt. Bring it on. Jag har till och med rekordskämtat med Conny the cavetroll så att han nästan vek sig dubbel. Jag blev nästan rädd då han skrattade, mest för att jag inte var riktigt säker på om han grät, skrattade eller fick kväljningar. En väldigt ovan situation, banne mig.

En annan situation jag kan knyta till det här är något som jag funderat på, ännu en så kallad ond cirkel. Eller ond och ond...en cirkel i alla fall. Jag blir deprimerad om jag går utan jobb för länge, men samtidigt så tycker jag det är skönt att vara ledig. Igår satt jag hemma i lägenheten och kände mig inte alltför illamående över att det var söndag, jag var ju trots allt ledig idag. Mådde rätt gott över det, att inte behöva kliva upp allt för tidigt och sedan bara sitta och ta det lugnt. Söka lite jobb och göra lite andra ärenden som trots allt behövs göras ibland. Men då runt 21-tiden ringer chefen och säger att jag måste masa mig hit idag också. Det är just den känslan, samtidigt som att man blir lite glad över att man får jobba så tycker man att det känns jobbigt att behöva kliva upp och sitta här hela dagen. Det är väl så att man innerst inne är en ganska lat jävel. Det är nog där skon klämmer.

Imorse ringde klockan 06:00, jag visste inte var jag befann mig. Det tog ungefär en minut att förstå att jag var vaken och ytterligare tio för att resa mig upp och ta mig in i duschen, spolhallen. Tillbaks i arbetet och har just fått veta att jag ska jobba imorgon också. Bra på ett sätt, men dåligt på ett annat. Man bestämmer sig aldrig och efter detta konstaterande har jag bara en enda fråga kvar...

...när fan blir jag miljonär?

Förmodligen aldrig.

Ikväll blir det inte många knop. Den största energin kommer läggas på matlagning och sedan har jag inte riktigt lagt upp planerna. Det luktar tv, lite datorkoll och bara allmänt mys. Jag kommer sitta uppe för länge och imorgon 06:00 när klockan ringer, kommer jag inte ha en aning om vem det är som tittar tillbaka på mig från spegeln.

Om jag hittar dit det vill säga.


Torsk

2006-08-22 [11:47] 

Well, well, well. Back to the drawing board. Idag blev det klart att det inte blir någon fortsättning på kneget. Anledningen ska vara avsaknaden av pengar hos företaget så ja..det är väl som det är. Allt slit i serverskåpen har alltså inte betalat sig. Tillbaks till A-kassan, tillbaks till det eviga filandet på CV:n. Kanske, kanske kan jag hitta något tillfälligt skitjobb. Man får hoppas på det.

Fler och fler säger att jag skulle passa som journalist och det är något som faktiskt tilltalar mig mer och mer. Nu när jag till sist ser ut att få tid att göra andra grejer än att jobba, så finns det goda möjligheter att kolla upp saken. Ska verkligen göra en kraftansträngning i det hela. Det enda frågetecknet är möjligheten till studielån. Jag har bara ett år kvar att låna på, så antingen lever jag enbart på studiebidraget första året för att låna nästa. Har gjort det förut och kan göra det igen. Men ja, jag kommer förstås leta efter både och. Jobb eller mer utbildning...det är frågan.

Känner samtidigt att jag är ganska trött på alla dessa funderingar. En tillsvidare anställning skulle faktiskt smaka mumma. Att ha lite pengar för en gångs skull, slippa vända på pengarna en månad eller två.

Fast, ändå. Det känns inte sådär överjävligt att försvinna härifrån jobbet. Med facit i hand så tror jag det finns andra platser som jag skulle kunna trivas bättre på. Antagligen så har dom här jäklarna bara utnyttjat mig för en arbetsinsats som de behövt få gjort, så billigt som möjligt. I deras fall gratis. Så, ja..det är som det är. På måndag går jag in och anmäler mig arbetslös än en gång.

Sitter och funderar på var jag ska äta lunch idag. Den närmaste lunchrestaurangen serverar torsk. Vilket kanske skulle vara ganska passande dagen till ära. Jag tror nog det får bli det. Ordet har minsann en viss klang.

Torsk.

 

 


Glad, ibland så trevlig att han mår illa, morgontrött, lätt till skratt, tankspridd, klartänkt, verklig, omtänksam, envis, sportintresserad, skriver, läser, skrattar, sover, lever, dricker, äter, tittar på tv, vänner, hockey, innebandy.